Månadens profil: Kajsa Gullberg

Hur vet man när någon ljuger i tal eller skrift? Den frågan undersöker Kajsa Gullberg, doktorand i allmän språkvetenskap vid Lunds universitet, som på CLARIN-konferensen presenterade en korpus som är en del av hennes avhandlingsarbete Language Production and Deception: Explorative experimental studies on deception as a constrain during spoken and written narratives.

Berätta om ditt avhandlingsarbete!

– Min avhandling ingår i ett projekt som heter Based on a true story? Att skilja mellan påhittade och självupplevda berättelser genom att jämföra språkprocesser i tal och skrift. Syftet med projektet är att undersöka om, och i så fall hur, språkproduktion i tal och skrift skiljer sig i berättelser som är lögnaktiga och berättelser som är sanna. Även om vi undersöker både tal och skrift, så är just frågan om hur tangentloggning, alltså att spela in alla tangenttryckningar som görs när man skriver, kan bidra till den kunskap som redan finns om lögner och lögndetektion av särskilt intresse då det inte riktigt funnits några studier som undersökt detta tidigare.

Jag är intresserad av hur vi går från en tanke eller en idé till att faktiskt säga eller skriva något, hur vi klarar av det och vilka kognitiva processer som är inblandade i det här. Hur planerar vi vårt tal och skrift, lyssnar på oss själva, rättar oss när vi säger fel och redigerar text vi skrivit? Hur och när pausar vi, och varför? För att ta reda på det har jag gjort både talinspelningar och tangentloggning av skrift. I två olika experiment har 81 personer fått i uppgift att återberätta antingen filmer eller händelser de själva varit med om, både sanningsenligt och lögnaktigt Med hjälp av tangentloggning med programmet Scriplog sparas alla tangenttryckningar och man kan spela upp hela skrivförloppet och se allt som raderas, om den som skriver tar en paus eller flyttar på textstycken till exempel. I vissa fall kombineras det med ögonrörelsemätning för att se hur mycket och när personen läser sin egen text.

Jag har gjort två stora datasamlingar med mer än 800 berättelser som jag just nu analyserar. Resultaten ska publiceras under nästa år och alla data ska sedan släppas som en korpus via Arkivservern vid Humanistlaboratoriet på Lunds universitet, vilket även gör att den blir synlig i CLARIN Virtual Language Observatory, VLO.

Vad presenterade du på CLARIN-konferensen?

–Jag presenterade korpusen som den ser ut just nu i form av en poster. Responsen var stor, många ställde frågor om hur man kan använda korpusen och analysera lögn i språkdata, vilket såklart var väldigt roligt. Det var också kul att se intresset och engagemanget som finns inom CLARIN för tillgängliga och öppna data. Det är viktigt att det finns olika typer av data tillgänglig som kan hjälpa oss att förstå hur språk fungerar i olika kontexter ännu bättre. Sen är det också viktigt att vi uppmärksammar och synliggör de korpusar och den data som redan finns – och förstår hur den kan användas på olika sätt inom forskning.

Vad driver dig?

–Jag vill helt enkelt förstå hur språk fungerar. Vad är det vi gör när vi producerar språk? Hur kommer det sig att vi all kan utrycka oss och kommunicera på olika sätt, genom att tala eller skriva? Och vad händer egentligen i hjärnan när vi kodar om språket från tal till skrift? Det fascinerar mig att vi så lätt kan röra oss mellan olika kontexter – från ett vardagligt samtal vid lunchen till att skriva ett professionellt mejl. Vår språkförmåga är så flexibel och stark att vi alltid hittar ett sätt att kommunicera, hur svårt det än är.