Vad är syftet med projektet?

– Dels handlar det om att bevara ett kulturarv som är akut hotat av Rysslands krig mot Ukraina, dels handlar det om att göra materialet tillgängligt för forskning. Vi har utvecklat en digital portal där forskare kan studera och analysera inskrifterna som tillsammans bildar ett slags stenbibliotek. Men projektet är viktigt även på andra sätt. Projektet tillför resurser till Ukraina och arbetet görs i samarbete med ukrainska kulturarvsaktörer som får möjlighet att utveckla sin kompetens. Det är ett sätt att visa att vi tror på ett liv efter kriget.

Berätta om portalen!

– I portalen kan forskare röra sig genom en digital representation av katedralen, välja en väggyta och zooma in på enskilda inskrifter. Genom att förändra ljussättningen går det att upptäcka detaljer som annars är svåra att urskilja. Men det handlar inte bara om att kunna läsa inskrifterna. Vi vill också bevara deras rumsliga sammanhang. Sitter de högt upp eller långt ner? Är de väl synliga eller undanskymda? Placeringen kan säga något om både människorna som skrev och vad de ville förmedla.

Materialet omfattar tio språk och fem skriftsystem. Vi har utvecklat flerspråkiga sökfunktioner med hjälp av bland annat AI-baserad översättning och romanisering, där skrift återges med latinska bokstäver. Det innebär att man kan söka på engelska och hitta en relevant inskrift på kyrkslaviska eller gammalgrekiska. Det går också att filtrera materialet efter språk och genre och få en överblick över hur olika typer av inskrifter fördelar sig i katedralen. Vi har dessutom börjat undersöka möjligheten att använda sentimentanalys för att studera innehållet. Finns det mönster i vad människor har skrivit? Handlar det om böner, tacksamhet, sorg eller rop på hjälp?  

Vilka digitala metoder och verktyg använder ni?

– Portalen bygger på en kombination av öppna programvarubibliotek och etablerade standarder. Bland annat använder vi EpiDoc, en standard för digital publicering av historiska inskrifter, och olika tekniker för att visualisera högupplösta bilder och 3D-modeller. Vi har satt samman befintliga tekniker och byggt ett gemensamt gränssnitt så att forskarna ska uppleva det som en sammanhängande applikation.

Språkbanken har bidragit med kompetens och resurser för att strukturera och annotera textmaterialet. Det gör det möjligt för forskare att inte bara söka bland inskrifterna, utan också analysera och visualisera materialet på olika sätt. Man kan till exempel undersöka hur inskrifter på olika språk fördelar sig i katedralen eller hur vanligt ett visst skriftsystem är.

Vilka utmaningar finns?

– Den största utmaningen är att bedriva ett forskningsprojekt i ett land som befinner sig i krig. Om det inte finns elektricitet eller om bomber faller står arbetet stilla, så man måste ha tålamod och acceptera att saker får ta den tid de tar. Själva dokumentationen är också en utmaning. Inskrifterna kan vara svåra att tolka och det är inte alltid självklart vilka spår som hör till vilken tidsperiod. Men om originalmaterialet förstörs måste framtidens forskare kunna lita på dokumentationen. Därför är det viktigt att inte bara återge någon annans tolkning av en inskrift, utan att också ge forskarna möjlighet att själva undersöka det digitala underlaget.

Vad händer framöver?

– Vi fortsätter att utveckla de digitala resurserna och utbilda ukrainska kulturarvsarbetare i dokumentationsmetoder. Hittills har omkring 250 personer fått utbildning i hur de kan dokumentera sitt kulturarv med digital teknik. Just nu pågår en seminarieserie där aktörer från EU får möjlighet att knyta kontakter med den ukrainska kulturarvssektorn. Det handlar om att de metoder som utvecklas ska kunna användas även för andra kulturarv och att de ukrainska kollegorna ska ha förutsättningar att fortsätta arbetet själva.

Digital dokumentation och tillgängliggörande av inskrifterna i Sofiakatedralen i Kiev 

Projektet är ett samarbete mellan katedralmuseet och Nationalmuseet för Ukrainas historia och svenska forskningsmiljöer, däribland GRIDH, med stöd av Språkbanken.

Projektet startade 2024 och finansieras av forskningsrådet Formas, Kungl. Vitterhetsakademien, Riksantikvarieämbetet och Svenska institutet.

Det inledande dokumentationsprojektet leddes av Gunnar Annervik, professor i kulturvård vid Göteborgs universitet. Olika tekniker som bland annat laser, fotogrammetri och digitalt släpljus har använts för att fånga inskrifternas komplexa informationsinnehåll och deras rumsliga kontext. En arbetsgrupp från Sofiakatedralen tränades upp för att fortsätta dokumentationsarbetet.

Utforska forskningsportalen 
Läs mer om projektet