Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verväxel substantiv ~n överväxlar över|­växl·ar●ut­växling i växel­låda, var­vid den ut­gående axeln har högre varv­tal än den in­gående särsk. för upp­nående av bättre bränsle­ekonomi för bil tekn.○äv. bildligt i ut­tryck för extra kraft­ansträngning e.d.i sista uppförs­backen lade NN in överväxeln och lämnade de an­dra löparna efter sigsedan 1935