Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`vertrumfa verb ~de ~t över|­trumf·ar●äv. lös förb., setrumfa över lägga högre trumf­kort än mot­spelaren komm.spel.○vanligen bildligtöver­träffa TV3 försökte övertrumfa SVT med sin nya underhållningsgivövertrumfa ngn/ngt (i/med ngt)sedan 1895Subst.:vbid1-405802övertrumfande, vbid2-405802övertrumfning