Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verta äv. åld. ö`vertagaö`vertaga verb övertog övertagit övertagen övertagna, pres. övertar äv. åld. övertager över|­tag·it●äv. lös förb., seta över träda in i ngns ställe och ägna sig åt ngn verksamhet e.d. ekon.JFRcohyponymaxla överta befäletöverta an­svaretöverta maktenöverta skötseln av hus­hållet○spec.träda in som ny ägare av ngt barnen övertog gårdensonen övertog firmanhon fick överta cykeln efter sin broröverta ngt (efter ngn)sedan 1842Subst.:vbid1-405732övertagande; övertag