Svensk ordbok 2009, webbversion

överstepräs´t substantiv ~en ~er över·ste|­präst·en●högsta präst i o­lika religioner (inte kristendomen) relig.yrk.bara översteprästen fick in­träda i det allra heligastesedan 1541Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen.Bibeln (1917 års övers.), Lukas 22:2 (den som ska röjas ur vägen är Jesus)