Svensk ordbok 2009, webbversion
[ö´-äv.ö`-]
substantiv ~n överstar
över·sten●(titel för) officer med högsta grad på regementsnivå
i armén, kustartilleriet och flygvapnet
mil.yrk.sedan ca 1520Peder Månssons Skrifter på svenskafornsv. överste ’krigsöverste, fältherre’; efter ty. Oberst med samma betydelse; till överst