Svensk ordbok 2009, webbversion

ö´versta adjektiv, superl. över·sta●som befinner sig överst i verkligheten el. enl. konvention admin.rum.JFRcohyponymövre på översta hyllanstrumporna låg i översta byrå­lådande översta raderna på sidan○äv. bildligtdet översta samhälls­skiktetsedan mitten av 1300-taletBjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen)fornsv. yvirster; nära besl. med över