Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv,
superl.
över·sta●som befinner sig överst
i verkligheten el. enl. konvention
admin.rum.JFRcohyponymövre
på översta hyllanstrumporna låg i översta byrålådande översta raderna på sidan○äv. bildligtdet översta samhällsskiktetsedan mitten av 1300-taletBjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen)fornsv. yvirster; nära besl. med över