Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verspel substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en över|­spel·et●sätt att fram­träda på scen som känne­tecknas av över­drift i röst, min­spel och gester särsk. i känslo- el. spännings­laddade av­snitt scen.en skåde­spelare som kunde förfalla till överspel i dramatiska roller○ofta bildligt om kraftigt över­drivet beteende med hög­ljuddhet, våldsamma kropps­rörelser etc.ofta som förskönande om­skrivningJFRcohyponymhysteri de såg hans moraliska indignation som överspelsedan 1959efter eng. overaction med samma betydelse