Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verskugga verb ~de ~t över|­skugg·ar1kasta sin skugga över NollJFRcohyponymbeskugga bäcken överskuggades av häng­pilaröverskugga ngtsedan 18102få (visst förhållande) att före­falla mindre viktigt i jäm­förelse med ngt annat; vanligen om ngt problematiskt e.d. komm.en livs­avgörande fråga som överskuggade allt annatde olympiska spelen överskuggar alla an­dra idrotts­evenemangöverskugga ngt/SATSsedan 1841Subst.:vbid1-405427överskuggande, vbid2-405427överskuggning