Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~nen övermän, best. plur. övermännen
över|mann·en●klart bättre konkurrent eller motståndare
på visst område
yrk.han besegrade NN men mötte sedan sin överman i ON(ngns) överman (i ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. yvirman ’besegrare; styresman’
Mannen och hans överman.Svensk titel på pjäs av Bernard Shaw (1903)