Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verman substantiv ~nen övermän, best. plur. övermännen över|­mann·en●klart bättre konkurrent eller mot­ståndare på visst om­råde yrk.han besegrade NN men mötte sedan sin överman i ON(ngns) överman (i ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. yvirman ’besegrare; styres­man’ Mannen och hans överman.Svensk titel på pjäs av Bernard Shaw (1903)