Svensk ordbok 2009, webbversion
ö
`
verljutt
adverb
över|ljutt
●
mycket ljudligt
Noll
hon grät överljutt
sedan 1430–50
Konung Alexander
fornsv.
overlut
; av lågty.
overlut
’mycket högt; offentlig’, till
lut
’ljud’; jfr
högljudd