Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
över|krag·ning·en●sätt att åstadkomma utskjutande byggnadsdelar som består i att övre (sten)lager byggs ut ett stycke utanför det närmast undre
arkit.överkragning användes mycket i medeltida byggnadskonst○äv. om motsvarande byggnadsdelöverkragning (av ngt)sedan 1859jfr krage