Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verkant substantiv ~en ~er över|­kant·en●övre kant Nollskottet träffade ribbans överkant○särsk. bildligt i ut­tryck för att ngt är mer om­fattande än nöd­vändigtmed prep.i ta till i överkant när du beräknar åt­gången av matceremonin var hög­tidlig i överkantsedan 1931; 1691 i sin konkreta bet.