Svensk ordbok 2009, webbversion
ö`verkant
substantiv ~en ~er
över|kant·en●övre kant
Nollskottet träffade ribbans överkant○särsk. bildligt i uttryck för att ngt är mer omfattande än nödvändigtmed prep.i
ta till i överkant när du beräknar åtgången av matceremonin var högtidlig i överkantsedan 1931; 1691 i sin konkreta bet.