Svensk ordbok 2009, webbversion
ö`verinlärning
substantiv ~en
över|in·lär·ning·en●inlärning som är grundligare än vad som är direkt nödvändigt
i syfte att kunskapen, färdigheten etc. i fråga ska kunna användas äv. under ogynnsamma förhållanden
pedag.överinlärning (av ngt/SATS)sedan 1954