Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
över|häng·et1parti av klippa som skjuter ut utanför närmast nedanför liggande område
geogr.trafik.bergsbestigarna tränade klättring i överhäng○äv.(farlig) hängdriva
på bergskam, över väg, sluttning etc.
fjällräddningen sprängde överhängen bortom slalompisterna○äv.del av fordon som skjuter ut framför framaxeln eller bakom bakaxeln
sedan 19502del av lönepåslag som utlovas i ett avtal men som inte är avsedd att falla ut förrän under nästföljande avtalsperiod
dvs. vanligen efter ngt år
arb.ekon.sedan 1981