Svensk ordbok 2009, webbversion
ö`verhand
substantiv ~en
över|hand·en●i vissa uttryck
övertag
särsk. för negativ företeelse
Nollirritationen tog överhandengråten fick överhandentröttheten tog överhand och hon somnadesedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. ivirhand; av lågty. overhant ’överhand; övermakt’