Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verhand substantiv ~en över|­hand·en●i vissa ut­tryck över­tag särsk. för negativ före­teelse Nollirritationen tog överhandengråten fick överhandentröttheten tog överhand och hon somnadesedan 1484Josua bok, Domare bokenfornsv. ivirhand; av lågty. overhant ’över­hand; över­makt’