Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verbevisa verb ~de ~t över|­be·vis·ar●o­emotsägligt visa riktigheten av på­stående e.d. för ngn komm.JFRcohyponymbevisa 1 hon överbevisade honom om att hennes teori var riktighan försökte all­tid överbevisa henne om all­ting○spec. med avs. på an­klagad personfinna skyldig han överbevisades om sin skuldöverbevisa ngn (om ngt/SATS)sedan 1515Stockholms stads tänkeböckerfornsv. offuer bewise Subst.:vbid1-404217överbevisande, vbid2-404217överbevisning