Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
över|be·vis·ar●oemotsägligt visa riktigheten av påstående e.d. för
ngn
komm.JFRcohyponymbevisa 1
hon överbevisade honom om att hennes teori var riktighan försökte alltid överbevisa henne om allting○spec. med avs. på anklagad personfinna skyldig
han överbevisades om sin skuldöverbevisa ngn (om ngt/SATS)sedan 1515Stockholms stads tänkeböckerfornsv. offuer bewise
Subst.:vbid1-404217överbevisande,
vbid2-404217överbevisning