Svensk ordbok 2009, webbversion

1ös`tan adverb öst·an●från eller åt öster åld.geogr.sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. östan; jfr nordan
2ös`tan substantiv, best. f. ~, n-genus öst·an●vind från öster meteorol.en isande östansedan ca 1520Peder Månssons skrifter (Nordling)fornsv. östan