Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
örta|gård·en●trädgård
ngt högt.trädg.en doftande örtagård med uråldriga äppelträdsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. yrtagardher
Bock i örtagård.Titel på roman av Fritiof Nilsson Piraten (1933) som handlar om hur den rike patron Esping slår vad om att han ska bli kyrkvärd.