Svensk ordbok 2009, webbversion
verb öronmärkte öronmärkt, pres. öronmärker
ör·on|märk·er●noggrant ange användningen av
viss penningsumma
ekon.pengarna var öronmärkta för ungdomsverksamhetenöronmärka ngt (för/till ngn/ngt)sedan 1933efter eng. earmark med samma betydelse
Subst.:vbid1-403871öronmärkande,
vbid2-403871öronmärkning