Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`ronbedövande adjektiv, ingen böjning ör·on|­be·döv·ande●som har mycket hög ljud­nivå och över­röstar alla an­dra ljud Nolllarmet var öronbedövandeett öronbedövande jubel mötte de hem­vändande OS-hjältarnasedan 1896