Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`rlog substantiv, ingen böjning ör·log●krig åld.mil.○spec. om (ut­rustning för) sjö­krig e.d.i sammansättn. örlogsbesökörlogsblockadörlogsfartygörlogsflaggaörlogsflottasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. örlogh ’krig; strid’; av lågty. orlich, orloch med samma betydelse, urspr. ’löftes­brott; fredsbrott’