Svensk ordbok 2009, webbversion
ö`rfila
verb ~de ~t
ör|fil·ar●ibl. med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
ge örfil(ar) åt
i bestraffande syfte
komm.förr kunde det hända att föräldrarna örfilade (upp) sina barn, men numera är det förbjudetörfila (upp) ngnsedan 1681Subst.:vbid1-403740örfilande