Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. öppnarn, plur. ~, best. plur. öppnarna
öppn·ar·en●vanligen i sammansättn.
anordning som öppnar ngt
Nollbrevöppnareburköppnareflasköppnarekapsylöppnare○ngn gång äv. om persondörröppnaresedan 1783