Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ömm·ar1ofta pres. part.
vålla ömhet
om kroppsdel e.d.
med.seseömhet 1
vristen ömmade efter stukningenen ömmande tandömmasedan ca 1640fornsv. öma ’känna medlidande’; till öm
2hysa medkänsla
med ngn el. ngt; vanligen med bibetydelse av att ge konkret stöd
komm.psykol.hon ömmar för utrotningshotade djurpartiet ömmar för de svaga i samhälletömma för ngn/ngtsedan senare hälften av 1400-taletSvenska Medeltids Dikter och RimSubst.:ömmande