Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
ölj·ett·en●ringformad dubbel metallplåt som utgör slitskydd runt hål i mjukt material
t.ex. tyg el. läder
tekn.JFRcohyponymkauscohyponymmalja
de stansade fast några nya öljetter i presenningenskosnöret nöttes av mot en öljett○äv. om motsvarande hålträ revlinan genom den understa öljetten i segletsedan 1906av fra. œillet ’snörhål; ögla; öljett’, till œil ’öga’