Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`kenväxt substantiv ~en ~er öken|­växt·en●växt som är speciellt an­passad till mycket torrt klimat och skyddar sig mot ut­torkning genom djup­gående rot­system, vattenmagasinering, tjocka väggar, håriga blad e.d. bot.JFRcohyponym2suckulent agave, kaktus, akacia och jeriko­ros är typiska ökenväxtersedan 1863