Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
öken|växt·en●växt som är speciellt anpassad till mycket torrt klimat
och skyddar sig mot uttorkning genom djupgående rotsystem, vattenmagasinering, tjocka väggar, håriga blad e.d.
bot.JFRcohyponym2suckulent
agave, kaktus, akacia och jerikoros är typiska ökenväxtersedan 1863