Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
öken|vandr·ing·en●vandring i öken
Noll○vanligen bildligtverksamhet som kännetecknas av tomhet och meningslöshet
el. övergivenhet etc.
ngt högt.yrkeslivet fram till den avlägsna pensionen verkade vara en enda lång ökenvandringpartiets ökenvandring med 25 år i oppositionsedan 1860