Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`kenvandring substantiv ~en ~ar öken|­vandr·ing·en●vandring i öken Noll○vanligen bildligtverksamhet som känne­tecknas av tomhet och menings­löshet el. över­givenhet etc. ngt högt.yrkes­livet fram till den av­lägsna pensionen verkade vara en enda lång ökenvandringpartiets ökenvandring med 25 år i oppositionsedan 1860