Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ök·et●(större) djur som används som dragare eller lastdjur
särsk. om häst
ngt åld.zool.○numera vanligen som nedsätt. benämning på hästett gammalt spattigt och istadigt öksedan 1280-taletrunbemålad kyrkvägg, Anga, Gotland (Sveriges runinskrifter)vanligen runform eyk, fornsv. ök, öker ’ök; dragare; riddjur’; besl. med ok