Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
ög·on|sten·en●person eller företeelse som är föremål för mycket varm uppskattning från ngn
ofta ngt iron.psykol.akta porslinsherdinnan ― den är hennes ögonstenbarnbarnet var hans ögonstensedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. öghasten; äldre äv. med bet. ’ögonglob; ögonlins; pupill’, dvs. ngt mycket värdefullt