Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`gonspegel substantiv ~n ögonspeglar ög·on|­spegl·ar●an­ordning som gör det möjligt att sam­tidigt belysa och under­söka ögats inre delar med ljus som faller in i betraktarens synriktning; särsk. (förr) i form av en hålförsedd spegel optik.JFRcohyponymoftalmoskop sedan 1875