Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ög·on|bryn·et●smal strimma hår längs övre kanten av ögonhålan
hos människa
med.ögonbrynsbågeögonbrynspennabuskiga ögonbrynsammanvuxna ögonbrynmåla ögonbrynenhon plockade omsorgsfullt ögonbrynenden ene boxaren blödde från sina uppslagna ögonbryn○spec. (ofta mer el. mindre bildligt) med tanke på användning i minspel, särsk. för att visa vrede, förvåning e.d.dra samman ögonbrynennär fadern rynkade ögonbrynen visste sonen att han skulle hålla tysthans mustiga språk fick många att höja på ögonbrynensedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. öghnabryn, till öga och bryn; jfr altarbrun