Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`gonbryn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en ög·on|­bryn·et●smal strimma hår längs övre kanten av ögon­hålan hos människa med.ögonbrynsbågeögonbrynspennabuskiga ögonbrynsamman­vuxna ögonbrynmåla ögonbrynenhon plockade omsorgs­fullt ögonbrynenden ene boxaren blödde från sina upp­slagna ögonbryn○spec. (ofta mer el. mindre bildligt) med tanke på an­vändning i min­spel, särsk. för att visa vrede, förvåning e.d.dra samman ögonbrynennär fadern rynkade ögonbrynen visste sonen att han skulle hålla tysthans mustiga språk fick många att höja på ögonbrynensedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. öghnabryn, till öga och bryn; jfr altarbrun