Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`dla substantiv ~n ödlor ödl·an●typ av tämligen litet, land­levande kräl­djur som (normalt) har fyra ben och lång stjärt och förflyttar sig med snabba rörelser och som vanligen liv­när sig på insekter, mask o.d. zool.ödlesläktetsandödlaskogsödlaen ödla som klättrade upp­för en slät väggnågra ödlor kilade mellan stenarnaödlor är vanliga i varmare länderorm­slån är egentligen en ödla utan benkameleonter, leguaner, varaner och an­dra ödlor○äv. om ödlans (beredda) skinnödleväskasedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. ödhla, ydhla; av om­diskuterat urspr., grundbet. ev. ’den röd­bruna’ eller ’den glänsande’