Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ödlor
ödl·an●typ av tämligen litet, landlevande kräldjur som (normalt) har fyra ben och lång stjärt och förflyttar sig med snabba rörelser
och som vanligen livnär sig på insekter, mask o.d.
zool.ödlesläktetsandödlaskogsödlaen ödla som klättrade uppför en slät väggnågra ödlor kilade mellan stenarnaödlor är vanliga i varmare länderormslån är egentligen en ödla utan benkameleonter, leguaner, varaner och andra ödlor○äv. om ödlans (beredda) skinnödleväskasedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. ödhla, ydhla; av omdiskuterat urspr., grundbet. ev. ’den rödbruna’ eller ’den glänsande’