Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`demark substantiv ~en ~er öde|­mark·en●mark som saknar spår av mänsklig när­varo eller verksamhet geogr.JFRcohyponymvildmark vid­sträckta ödemarkerden fordom blomstrande bygden hade blivit ödemarksedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ödhemark