Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
öde|mark·en●mark som saknar spår av mänsklig närvaro eller verksamhet
geogr.JFRcohyponymvildmark
vidsträckta ödemarkerden fordom blomstrande bygden hade blivit ödemarksedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ödhemark