Svensk ordbok 2009, webbversion
[ela´nel.elaŋ´]
substantiv,
ingen böjning, n-genus
●stark inlevelse och oemotståndlig kraft
ngt åld.psykol.JFRcohyponymhänförelse
sedan 1887av fra. élan med samma betydelse, till élancer ’störta fram’; till lat. lan´cea ’lans’