Svensk ordbok 2009, webbversion
äv.
ått`ondedelått`ondedel
substantiv ~en ~ar
ått·on|del·en, ått·on·de|del·en●en del av (ngt som tänks uppdelat i) åtta lika stora delar
betraktad i relation till helheten
Noll○spec. om motsvarande del av en helnotåttondelsnotsex åttondels takten åttondel (av ngt), en åttondels ngtsedan 1454Stockholms Stads Jordebok 1420–1474fornsv. attundedel