Svensk ordbok 2009, webbversion
verb åtnjöt åtnjutit åtnjuten åtnjutna, pres. åtnjuter
åt|njut·er●vara i besittning av
ngn förmån e.d.
ngt formelltNollen familj som åtnjöt stort anseende i stadenområdet åtnjuter självbestämmanderättåtnjuta ngtsedan 1463stadfästelse av gåvobrev till finska Nådendals kloster (Arwidsson)fornsv. at niuta
Subst.:åtnjutande