Svensk ordbok 2009, webbversion

å`tnjuta verb åtnjöt åtnjutit åtnjuten åtnjutna, pres. åtnjuter åt|­njut·er●vara i besittning av ngn för­mån e.d. ngt formelltNollen familj som åtnjöt stort an­seende i stadenom­rådet åtnjuter självbestämmande­rättåtnjuta ngtsedan 1463stadfästelse av gåvobrev till finska Nådendals kloster (Arwidsson)fornsv. at niuta Subst.:åtnjutande