Svensk ordbok 2009, webbversion

å`tervändsgränd substantiv ~en ~er åter·vänds|­gränd·en●gränd med bara en (gemensam) in- och ut­fart trafik.○ofta bildligt i ut­tryck för stagnation el. o­fruktbart till­ståndderas förhållande hade råkat in i en återvändsgrändsedan 1674