Svensk ordbok 2009, webbversion
å`tervändsgränd
substantiv ~en ~er
åter·vänds|gränd·en●gränd med bara en (gemensam) in- och utfart
trafik.○ofta bildligt i uttryck för stagnation el. ofruktbart tillståndderas förhållande hade råkat in i en återvändsgrändsedan 1674