Svensk ordbok 2009, webbversion

å`tervändo substantiv, ingen böjning, n-genus åter|­vändo●i vissa ut­tryck möjlighet att åter­vända konkret el. abstrakt; nästan en­bart i nekande samman­hang Nollhon måste våga språnget ― det fanns ingen återvändosedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingaböjnings­form av fornsv. atirvända ’åter­gång’