Svensk ordbok 2009, webbversion

å`tervända verb återvände återvänt, pres. återvänder åter|­vänd·er●äv. lös förb., se2vända bege sig till­baka till tidigare plats e.d. NollJFRcohyponymåtergå 1cohyponymåterkomma han återvände till hem­landet i augustiatt återvända till staden efter en sommar på landet kan vara svårt○äv. om icke-levande före­teelseman bör försöka se ut­ställningen innan tavlorna återvänder till sina ägare○äv. med avs. på tidigare verksamhet etc.hon återvände till scenen efter några års borto­varoNN återvände i triumf till politiken○äv. bildligtåtervända till den grund­läggande fråge­ställningenåtervända (från ngn/ngt) (till ngn/ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. atervända Subst.:vbid1-401064återvändande; återvändo