Svensk ordbok 2009, webbversion
verb återvände återvänt, pres. återvänder
åter|vänd·er●äv. lös förb., se2vända
bege sig tillbaka
till tidigare plats e.d.
NollJFRcohyponymåtergå 1cohyponymåterkomma
han återvände till hemlandet i augustiatt återvända till staden efter en sommar på landet kan vara svårt○äv. om icke-levande företeelseman bör försöka se utställningen innan tavlorna återvänder till sina ägare○äv. med avs. på tidigare verksamhet etc.hon återvände till scenen efter några års bortovaroNN återvände i triumf till politiken○äv. bildligtåtervända till den grundläggande frågeställningenåtervända (från ngn/ngt) (till ngn/ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. atervända
Subst.:vbid1-401064återvändande;
återvändo