Svensk ordbok 2009, webbversion

å`terväg substantiv ~en åter|­väg·en●vanligen best. f. vald väg för förflyttning till­baka till utgångs­punkten tid.JFRcohyponymväg 1 de tittade upp hos mor­mor på återvägenpå återvägen från affären kom han på vad han skulle ha köptpå återvägensedan 1774