Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
åter|väg·en●vanligen best. f.
vald väg för förflyttning tillbaka till utgångspunkten
tid.JFRcohyponymväg 1
de tittade upp hos mormor på återvägenpå återvägen från affären kom han på vad han skulle ha köptpå återvägensedan 1774