Svensk ordbok 2009, webbversion

å`terta äv. åld. å`tertagaå`tertaga verb återtog återtagit återtagen återtagna, pres. återtar äv. åld. återtager åter|­tag·it1ta till­baka Nollman får återta tjuv­gods bara från en tjuv som tas på bar gärninglandet försökte återta den förlorade kolonin○äv. mer abstraktlaget återtog serie­ledningenhon har åter­tagit sitt flick­namn○äv. med avs. på yttrande, (rättslig) handling e.d.dra till­baka JFRcohyponymåterkalla 2 an­sökan återtogshon var inte benägen att återta kritikenåterta ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. atertaka 2på nytt börja ägna sig åt viss verksamhet etc. NollJFRcohyponymåtergå 1 under våren kommer vi att återta arbetet med att upp­datera vår hem­sidaåterta ngtsedan 17603ändra sig till­baka till sitt urspr. till­stånd e.d. Nollslotts­parken håller på att återta sin karaktäråterta ngtsedan 17874fort­sätta med sitt yttrande efter ngt slags av­brott komm.efter en tanke­diger paus återtog han: ”Ingen av oss kunde förut­se vad som sedan skedde”återta ngt/SATSsedan 1785Subst.:vbid1-400935återtagande, vbid2-400935återtagning (till 1 + 2)