Svensk ordbok 2009, webbversion

å`terställare substantiv ~n äv. vard. återställarn, plur. ~, best. plur. återställarna åter|­ställ·ar·en1mindre mängd alkohol­haltig dryck som av­ses lindra bak­rus kokk.han mådde uselt på morgonen tills han hade tagit sig en återställaresedan 19352upp­hävande av politisk reform och åter­ställande av den ordning som rådde före reformen pol.med det senaste regerings­skiftet kom en mängd återställaresedan 1993