Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. återställarn, plur. ~, best. plur. återställarna
åter|ställ·ar·en1mindre mängd alkoholhaltig dryck som avses lindra bakrus
kokk.han mådde uselt på morgonen tills han hade tagit sig en återställaresedan 19352upphävande av politisk reform
och återställande av den ordning som rådde före reformen
pol.med det senaste regeringsskiftet kom en mängd återställaresedan 1993