Svensk ordbok 2009, webbversion

å`terställa verb återställde återställt, pres. återställer åter|­ställ·er1på nytt bringa i riktigt till­stånd vanligen med avs. på abstrakt före­teelse JFRcohyponymrestituera återställa jäm­vikten i ekonominförsöka återställa förtroendet för styrelsenpolisen ryckte ut för att återställa ordningenman lyckades återställa den gamla kultur­byggnaden i ur­sprungligt skick○spec. med tanke på hälsavanligen perf. part. hon kände sig helt återställd efter influensanåterställa ngn/ngtsedan 16972lämna till­baka formelltNollåterställa ett lånåterställa ngtsedan 1697Subst.:vbid1-400910återställande, vbid2-400910återställning; vbid3-400910återställelse