Svensk ordbok 2009, webbversion
verb återställde återställt, pres. återställer
åter|ställ·er1på nytt bringa i riktigt tillstånd
vanligen med avs. på abstrakt företeelse
JFRcohyponymrestituera
återställa jämvikten i ekonominförsöka återställa förtroendet för styrelsenpolisen ryckte ut för att återställa ordningenman lyckades återställa den gamla kulturbyggnaden i ursprungligt skick○spec. med tanke på hälsavanligen perf. part.
hon kände sig helt återställd efter influensanåterställa ngn/ngtsedan 16972lämna tillbaka
formelltNollåterställa ett lånåterställa ngtsedan 1697Subst.:vbid1-400910återställande,
vbid2-400910återställning;
vbid3-400910återställelse