Svensk ordbok 2009, webbversion

å`terkomma verb återkom återkommit återkommen återkomna, pres. återkommer åter|­komm·er●äv. lös förb. i formenkomma åter komma till­baka komm.JFRcohyponymåtervända återkomma till hem­landet○ofta bildligtmotivet återkommer ofta i hans verkjag ska återkomma till detta i nästa artikel○äv. med bi­betydelse av (ständig) upp­repningvanligen pres. part. en återkommande frashennes återkommande skuld­känslorett återkommande program­inslagåterkomma (från ngt) (till ngt), återkomma (med ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ater koma Subst.:vbid1-400786återkommande; återkomst