Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
åter|kall·ar1uppmana att komma tillbaka
särsk. från el. till tjänstgöring men äv. allmännare
komm.NN återkallades till arbetet○äv. med avs. på fordon e.d.planet återkallades från startbananfabriken blev tvungen att återkalla en hel serie bilar av den senaste modellen○äv. bildligt i fråga om abstrakta förhållandenfå att komma tillbaka
ordföranden återkallade mötet till ordningenhändelsen återkallade honom med ens till verklighetenåterkalla ngn/ngt (från ngt) (till ngt)sedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. aterkalla
2dra tillbaka som rättslig handling
och därmed upphäva, inställa etc.
jur.JFRcohyponymåterta 1
inkassoärendet återkalladesfullmakten återkalladesmyndigheten återkallade beslutetåterkalla ngtsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen3på nytt frambringa sitt intryck av eller sin föreställning om
ngt tidigare upplevt, tänkt el. känt
komm.återkalla en sinnesstämninghon försökte återkalla det exakta händelseförloppet i minnetåterkalla ngtsedan 1733Subst.:vbid1-400768återkallande;
vbid2-400768återkallelse (till 1 + 2)