Svensk ordbok 2009, webbversion
verb återgick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r
åter|går1förflytta sig tillbaka
till ett tidigare läge etc.
NollJFRcohyponymåterta 2cohyponymåtervända
delegaterna återgick till sina platser○ofta bildligt, spec. med avs. på abstrakt lägeåtergå till den tidigare ordningenhon återgick till sin förre manmånga av väljarna väntas återgå till sina gamla partier○spec. äv. med avs. på (föremål för) tidigare verksamhet e.d.på nytt inrikta sitt handlande
på ngt
hon hälsade korthugget och återgick till sin tidningde återgick till (att diskutera) sakfråganhan återgick till sin gamla syssla○spec. med avs. på verksamhet som legat nere, särsk. på grund av strejkde strejkande vägrade att återgå till arbetetföretagsledningen vägrade förhandla innan arbetarna återgått (i arbete)på måndag återgår hon i tjänståtergå (i/till ngt), återgå (till att+V)återgå till näringarnasenäring 2
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. aterganga
2förflyttas tillbaka
till ett tidigare läge e.d.
Nollde osålda exemplaren återgick till förlaget○äv. betr. tidigare ägare e.d.hennes arvslott återgick till boet○äv.upphävas
köpet återgickåtergå (till ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3utvecklas i motsatt riktning
tillbaka till ett tidigare stadium e.d.
Nollallt återgick till det gamlaförhållandena återgick långsamt till det normalaåtergå (till ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-400679återgående;
återgång