Svensk ordbok 2009, webbversion

å`tergå verb återgick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r åter|­går1förflytta sig till­baka till ett tidigare läge etc. NollJFRcohyponymåterta 2cohyponymåtervända delegaterna återgick till sina platser○ofta bildligt, spec. med avs. på abstrakt lägeåtergå till den tidigare ordningenhon återgick till sin förre manmånga av väljarna väntas återgå till sina gamla partier○spec. äv. med avs. på (före­mål för) tidigare verksamhet e.d.på nytt in­rikta sitt handlande på ngt hon hälsade kort­hugget och återgick till sin tidningde återgick till (att diskutera) sak­fråganhan åter­gick till sin gamla syssla○spec. med avs. på verksamhet som legat nere, särsk. på grund av strejkde strejkande vägrade att återgå till arbetetföretags­ledningen vägrade förhandla innan arbetarna återgått (i arbete)på mån­dag återgår hon i tjänståtergå (i/till ngt), återgå (till att+V)återgå till näringarnasenäring 2 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. aterganga 2förflyttas till­baka till ett tidigare läge e.d. Nollde o­sålda exemplaren återgick till förlaget○äv. betr. tidigare ägare e.d.hennes arvs­lott återgick till boet○äv.upp­hävas köpet återgickåtergå (till ngn/ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagen3ut­vecklas i mot­satt riktning till­baka till ett tidigare stadium e.d. Nollallt återgick till det gamlaförhållandena återgick långsamt till det normalaåtergå (till ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-400679återgående; återgång