Svensk ordbok 2009, webbversion

å`terföra verb återförde återfört, pres. återför åter|­för·de●föra till­baka Nollseseföra 1 rymmaren återfördes till an­stalten○vanligen bildligtåterföra mötet till ordningenåterföra diskussionen till sak­frågan○spec. med avs. på ngt som kan här­ledas från ngt annatordet ”monark” kan återföras på de grekiska orden för ”ensam” och ”härska”återföra ngn/ngt (till ngt), återföra ngt (på ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. aterföra Subst.:vbid1-400610återförande, återföring