Svensk ordbok 2009, webbversion
verb återförde återfört, pres. återför
åter|för·de●föra tillbaka
Nollseseföra 1
rymmaren återfördes till anstalten○vanligen bildligtåterföra mötet till ordningenåterföra diskussionen till sakfrågan○spec. med avs. på ngt som kan härledas från ngt annatordet ”monark” kan återföras på de grekiska orden för ”ensam” och ”härska”återföra ngn/ngt (till ngt), återföra ngt (på ngt)sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. aterföra
Subst.:vbid1-400610återförande,
återföring