Svensk ordbok 2009, webbversion
verb återfick ~tt, pres. ~r
åter|får●få tillbaka
NollNN återfick kontrollen över bolaget○spec. i ett formelliknande uttryckplånbok upphittad – återfås mot beskrivning○ofta med avs. på abstrakt tillgångåterfå talförmåganåterfå medvetandetåterfå balansenhan kan aldrig återfå sin trovärdighet efter skandalenåterfå ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ater fa
Subst.:vbid1-400596återfående