Svensk ordbok 2009, webbversion

å`terfå verb återfick ~tt, pres. ~r åter|­får●få till­baka NollNN återfick kontrollen över bo­laget○spec. i ett formelliknande ut­tryckplån­bok upp­hittad – återfås mot beskrivning○ofta med avs. på abstrakt till­gångåterfå tal­förmåganåterfå med­vetandetåterfå balansenhan kan aldrig återfå sin tro­värdighet efter skandalenåterfå ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. ater fa Subst.:vbid1-400596återfående